I december 2014 samlades världens ledare, klimatforskare och miljöaktivister i Lima, Peru, för det tjugonde årliga klimatmötet under Förenta Nationerna, känt som COP20 (Conference of the Parties). Detta möte var en avgörande milstolpe i de globala ansträngningarna att bekämpa klimatförändringar och en viktig förberedelse inför det historiska Parisavtalet som skulle slutas året därpå. Under två veckor av intensiva förhandlingar arbetade delegater från nästan 200 länder för att skapa en gemensam grund för ett nytt globalt klimatavtal som syftade till att minska utsläppen av växthusgaser och begränsa den globala uppvärmningen.
FN :sklimatmöte i Lima 2014 var ett viktigt steg mot att skapa ett globalt samförstånd om behovet av att bekämpa klimatförändringarna. Mötet lade grunden för Parisavtalet och visade att trots de många utmaningar och skillnader som fanns mellan länderna, kunde världens nationer enas om en gemensam riktning för att hantera en av vår tids största globala utmaningar. Lima-mötet representerar ett avgörande ögonblick i den globala klimatpolitiken och en viktig milstolpe på vägen mot en mer hållbar framtid.
Bakgrund: Klimatförändringarnas hot och behovet av globalt samarbete
Vid tiden för COP20 var klimatförändringarna en av de mest akuta globala utmaningarna, med allt fler bevis på deras negativa effekter på miljön och samhällen världen över. Från stigande havsnivåer och smältande polarisar till extremväder och minskande biologisk mångfald, hade forskare och klimataktivister länge varnat för de förödande konsekvenserna av en fortsatt global uppvärmning.
FN:s klimatkonvention, som antogs vid det första klimatmötet i Rio de Janeiro 1992, hade som mål att stabilisera koncentrationen av växthusgaser i atmosfären för att undvika farliga störningar i klimatsystemet. Men trots tidigare avtal, såsom Kyotoprotokollet, var det uppenbart att mer behövde göras för att begränsa utsläppen och hantera klimatförändringarna på ett rättvist och effektivt sätt. Därför var COP20 i Lima en kritisk händelse där världen samlades för att förbereda grunden för ett nytt, bindande klimatavtal.
Mål och förväntningar inför Lima
Inför COP20 i Lima var förväntningarna höga. Målet med mötet var att lägga grunden för det globala klimatavtal som skulle förhandlas fram i Paris 2015, ett avtal som skulle inkludera alla länder och inte bara de utvecklade nationerna, som var fallet med Kyotoprotokollet. Förhandlingarna i Lima fokuserade på att utforma en överenskommelse som skulle innehålla bindande nationella åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser, samt åtgärder för att hjälpa de mest utsatta länderna att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.
En central fråga inför Lima var att skapa en mekanism för att fastställa hur varje land skulle bidra till de globala ansträngningarna att begränsa uppvärmningen till under 2 grader Celsius, en tröskel som forskare ansåg var avgörande för att undvika de värsta effekterna av klimatförändringarna. Detta innebar att alla länder behövde presentera sina nationellt bestämda bidrag (Nationally Determined Contributions, NDCs), där de skulle ange hur de planerade att minska sina utsläpp och vilka åtgärder de skulle vidta för att uppnå dessa mål.
Förhandlingarna i Lima: Utmaningar och framsteg
Förhandlingarna i Lima var intensiva och präglades av olika synsätt och prioriteringar bland de deltagande länderna. En av de största utmaningarna var att hitta en balans mellan de utvecklade länderna, som historiskt sett varit de största utsläpparna av växthusgaser, och de utvecklingsländer som hade mindre ansvar för de globala utsläppen men som ofta var de mest sårbara för klimatförändringarnas effekter.
Utvecklingsländerna krävde att de rika länderna skulle ta på sig en större börda när det gäller utsläppsminskningar och att de skulle ge ekonomiskt och tekniskt stöd för att hjälpa de fattigare länderna att anpassa sig och övergå till hållbara energikällor. Samtidigt insisterade utvecklade länder på att alla länder, inklusive de största utvecklingsländerna som Kina och Indien, behövde göra betydande åtaganden för att minska sina utsläpp.
Trots dessa utmaningar nådde förhandlarna i Lima en överenskommelse om ett ramverk för det kommande Parisavtalet. Det så kallade ”Lima Call for Climate Action” lade grunden för hur länderna skulle presentera sina NDCs och hur dessa skulle granskas och utvärderas. Även om många ansåg att överenskommelsen inte var tillräckligt ambitiös, var det en viktig milstolpe på vägen mot Parisavtalet.
Resultat och betydelse för Parisavtalet
COP20 i Lima avslutades med ett ramverk som, även om det var föremål för kritik för att vara för vagt och icke-bindande, markerade ett viktigt steg mot en global överenskommelse. Det centrala resultatet var att alla länder enades om att bidra till de globala ansträngningarna att bekämpa klimatförändringar genom att förbereda och lämna in sina NDCs före Parisavtalet 2015.
Lima-mötet visade också på vikten av klimatfinansiering, där de rika länderna förband sig att bidra med 100 miljarder dollar per år till utvecklingsländer för att stödja klimatåtgärder, en viktig fråga för att skapa förtroende och rättvisa i förhandlingarna.
Mötet i Lima var en förberedelse inför det som skulle bli ett historiskt avtal i Paris året därpå. Parisavtalet, som antogs vid COP21 i december 2015, byggde på grunden som lagts i Lima och blev det första universella, juridiskt bindande klimatavtalet som omfattade alla världens länder. Avtalet satte ett mål om att hålla den globala temperaturökningen väl under 2 grader Celsius, med strävan att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
Långsiktiga konsekvenser
COP20 i Lima spelade en avgörande roll i att samla världens länder kring en gemensam klimatagenda och bana väg för det mer ambitiösa Parisavtalet. Trots att överenskommelsen i Lima var föremål för kompromisser och inte löste alla frågor, lyckades mötet skapa en plattform för globalt samarbete och åtaganden som har fortsatt att forma den internationella klimatpolitiken.
Sedan Lima och Paris har klimatfrågan fortsatt att vara en central del av den globala politiska agendan, och länder över hela världen har börjat vidta åtgärder för att uppfylla sina åtaganden enligt Parisavtalet. Men utmaningarna kvarstår, och klimatfrågan är fortfarande en av de mest komplexa och kritiska frågor som mänskligheten står inför.